tack alla våra vänner som ställer upp på ett sånt fantastiskt osjälviskt vis trots sjukdom, jobb, skola och andra planer. ni är så fruktansvärt bra, jag önskar jag kunde berätta för er hur mycket ni betyder så ni förstår hur mycket ni betyder...

nu ska jag hämta jenny och lillan på bb. nu kommer hon hem.

jag önskar ni kunde se henne, hon är så vacker så det gör ont.

så har då äntligen vår dotter kommit till världen. natten mot måndag kom hon till världen, 49 centimeter lång och 3020 gram tung. helt fantastiskt. här kommer en liten berättelse om hur det gått till.

* * *

natten till lördagen, kl halv nio låg  jenny i sängen och jag i soffan. sverige mötte slovakien i hockey och allt var lugnt. då hörde jag hur jenny ropade till från sovrummet att "ojoj, nu hände nåt!", och så sprang hon på toaletten. jag gick iväg till henne för att höra hur det var. jag tänkte direkt att det var vattnet, men jenny ville inte höra talas om det! nej nej, det är inget! hon gick och lade sig igen, men fem toabesök, tre trosor och två bindor senare ringde jag till förlossningen och frågade vad de tyckte. "kom in", var rådet de gav och vi följde!

(trött vid ankomst - inte sovit en hel natt på 11 dygn)

runt ett på natten kom vi in, lite rädda och osäkra men väldigt förväntansfulla. vi hade dock intalat oss att åka in med inställningen att det inte har hänt något, vi får åka hem och allt är som vanligt igen. vi visades in i ett förberedelserum där jenny kopplades till en ctg - en maskin som mäter fostrets puls och värkarbetetet. efter en stund där och en undersökning av barnmorskan konstaterade hon att vattnet gått! men hon var inte öppen särskilt mycket, så hon rekommenderade att vi åkte hem igen för att komma tillbaks morgonen efter. vi gjorde så, åkte hem och tänkte sova några timmar. men det vart inget med det. jag hade fortfarande rethosta till förbannelse, var ganska uppe i varv och tankarna snurrade runt. så jag sov ingenting i soffan (jag ville inte ligga i sängen och störa jenny) pga hosta och jenny ingenting i sängen pga värkar. så vi var inte pigga när vi satte oss i bilen för att åka in kl nio på söndagmorgonen.

(jenny on-line)

kvart över nio den fjärde januari sattes allting igång. vi kom in på ett rum på förlossningen där jenny kopplades till en ctg igen, för att mäta värkar och så. vi låg där ett bra tag, innan barnmorskan kom in med specialistläkaren, de hade diskuterat sig fram till hur vi skulle göra. eftersom livmodertappen var kvar så satte de in en ballong mellan livmoderkanten och fostrets huvud för att på så sätt öka trycket neråt, och öka utplåningshastigheten. kl ett fick vi ett eget rum, nr 22.

(topparna på den nedre skalan är värkar)

halv två gick ballongen ur, då barnmorskan drog i den. det betydde att jenny nu var öppen ca 4 cm och värkarna började en kvart senare. och vilka värkar sen. jenny var inte så glad och hade fruktansvärt ont. hon andades lustgas nästan hela tiden och hade verkligen smärtor. vi hade pratat mycket om att hon inte ville ha någon bedövning överhuvudtaget då hon ville ha en så "ren" upplevelse som möjligt. men efter 5 timmar med nästan konstanta värkar, ingen möjlighet till vila eller mat så beslutades att en epiduralbedövning skulle sättas. sagt och gjort, narkosläkaren satte en ganska snabbt och den började värka efter 25-30 minuter och då började jenny bli kontaktbar igen. "herregud, jag orkar ju prata igen!" var hennes första kommentar. hon fick också värkstimulerande dropp i armen.

sen låg vi så några timmar till. det var fullt kaos på förlossningen igår, tror det var 4 födslar samtidigt, massa ny och extra personal som inte kunde alla rutiner, vilket gjorde det lite kaotiskt som sagt. men det gjorde också att vi fick vara ifred, vilket vi nog tyckte var rätt skönt.

kvart över tio började krystvärkarna komma, barnmorskan ulrika kände på jenny och satt det nog var dags att föda ett barn! både jag och jenny hörde orden, men förstod inte riktigt. vi kördes iväg till ett annat rum, som hade bättre säng och utrustning, och där fick jenny mer värkstimulerande dropp. vid tio i elva började det hända saker, ungen ville ut. och en dryg timme senare var hon här, vår dotter. helt fantastisk känsla att se och hålla henne, denna lilla tjej som man gått runt och vart så jäkla nyfiken på i nio månader.

nu när jag skriver detta är jag hemma, men flickorna är kvar på bb. de ska ligga kvar en natt till för kontroll, något man gör då vattnet går så tidigt. men alla mår jättebra, och vi är hur lyckliga som helst!!

sitter uppe 03.28 och läser wennerholms blogg på nätet... haha. heja ryssland!

idag var jag och erika fem meter ifrån att få en nyårsraket smälld rätt i ansiktena våra. vi stod ute på björns och hennes uteplats efter en trevlig middag och alfapetspelande, och vid tio i tolv tog vi hundarna i koppel och tänkte gå ut bara för att se hur det skulle gå. det smällde lite här och var, men inget allvarligt.alfons vart lite orolig, så han, jenny, björn och stella gick in igen.

då kom det ut några killar, kanske 18-19 år från nästa hus och började skjuta raketer. de stoppade ner dem i snödrivorna och de flög för det mesta rätt upp. men sista raketen körde en av dem ner snett i drivan, tände på och skrek "spring bakom garaget, för nu jävlar smäller det!".

mycket riktigt. raketen for iväg, hit och dit upp och ner för att sedan vika av mot mig och erika. den slog emot huskroppen ungefär fem meter till höger om oss, där den exploderade rätt i en påse. och jag såg rött. jag kastade iväg glaset jag hade min alkoholfria dryck i, hoppade över björns buskar och satte av efter ungjävlarna, skrikandes "vad i HELVETE håller på med, era jävla förbannade ungJÄVLAR?!?!?". som tur var hann de undan, för jag var så fly förbannad. tänk om hundarna hade stått där? eller om vi hade gått ut mer på baksidan för att få bättre överblick över fyrverkerierna? skoj.

nä, jag kommer aldrig mer skjuta fyrverkeier .har inte gjort det på många år, och kommer aldrig göra det med mina barn. och jag tycker fan att de borde förbjudas. den explosionskraften i kombination med alkohol och ett sånt jättebra omdöme man har när man är 18 år gammal är INGET bra recept. fy fan. 

men detta åsido hade vi en toppenbra kväll. kärlek åt norrgården!

verkar som att vi klarar nyårsstrecket. skönt för ungen att inte vara född preciis innan tolvslaget.

Magen vecka 38+4:

och kameraköpet är härmed fastslaget, det blev en sån här:

En nikon D40 med standard 18-55 f/3.5-5.6 plus en blixt med omnibouncer på. trevligt! nu ska det fotas fina snygga bilder, jag tror det blir en otrolig skillnad på gamkameran. skoj!

om en och en halv timme ska vi vara hos grannarna för matlagning. eller snarare, jag ska ligga i deras soffa under en filt medan de lagar maten. jag var ute med stella en kvart nu och är helt jävla slut. usch. prosit.

ha nu en fin kväll, alla vänner. och ät gott, drick måttligt och akta er för fyrverkeripjäser  på fel ställen.

idag var det exakt tre år sen jag slutade snusa. på christians balkong i uddevalla, när klockan slog 00.00 fick jag en impuls, hällde ut hela snusdosan och ångrade mig med en gång. men jag hade ju bestämt mig. och tre dagar senare var jag i stort sett snusfri. eller ja, jag var helt snusfri.

som belöning för detta oerhörda skeende får jag snusa ett dygn varje år. det är idag. jag har inte snusat på ett år, inte feströkt sedan i somras (kommer a-l-d-r-i-g göra det igen). undrar om jag kommer bli snusfull?  rapport kommer.

ikväll ska vi vara hos björn och erika, med katten och kanske fredric och caro också. blir lugnt, ingen alkohol (bara snus), oxfile och god mat. flamberad ananas till efterrätt låter väl gott?

annars idag, lugnt. är fortfarande helt slut efter ännu en natt utan sömn. lade oss igår vid 23tiden, kl 00.30 gick jag upp. då hade jag hostat konstant. tog både bisolvon och nipoxen, en stor kopp honungste och en stor kopp varm choklad som tydligen också skall fungera mot denna förbannade rethostan som gör mig så förbannat förbannad. inte för inte som den heter REThosta, den jäveln... hur som helst, kl 03 gick jag i säng igen, vaknade ungefär en gång i halvtimmen av en hostattack. jag är förvånad att seismologiska institutet inte ringde och varnade för jordbävning... isch så hemskt. kl 06 fick jenny nog och gick upp, och kl 07 gjorde jag detsamma. hurra så pigg jag är.

galet less men ändå lycklig. inte många dagar kvar nu. pappa karl. sjukt häftigt.

tack mormor tyra och morfar erland för den!

här är en gammal tjeckisk folkvisa. handlar tydligen om nåt troll. skit i det. det som är roligt är skäggsnubbens dans, och det faktum att han ställer sig på knä i verserna för att inte synas. varför?

notera särskilt hans armföring i andra refrängen. heja 70tal!