...spenderas hos Norrgården (Björn & Erika), med oxfilé, fläskfilé, kycklingfilé, vitlöksbrödsfilé, potatisfilé, tårtfilé, ölfilé, snabbsfilé och custardfilé. Länge leve filén!!

För övrigt är jag ledig I TVÅ DAGAR. sjukt. 

Att man måste tvingas se Sverige, ett lag med SÅ mycket kompetens så fullständigt spelas ut, tillintetgöras och göras bort av ett grymt bra ryskt lag.

Jag är så sjukt upprörd att jag svettas. 

Jag sitter och glor på mitt schema och märker att jag varannan vecka jobbar 6 dagar, och varannan 4-5 dagar. Man är fan INTE van att jobba heltid när man pluggat i tre år... Jösses. Man orkar verkligen inte lika mycket hemma när man aldrig är här, och när man väl är här så är man sliten. Men det är väl en vanesak?

Jenny mår iallafall bättre, hon har bara mått dåligt en dag de senaste fem, och självklart var det dagen hon skulle på jobbet. Jag undrar om hon bara är lat... är det lätt att faka en kräkning? ;) Hon ligger just nu och tittar på nåt program på tv4 om ett hus där några barnfamiljer flyttat in tillsammans med en psykolog, och hon ligger och småsnyftar och säger "ååh" hela tiden. Hon är så fin och söt så jag tror jag måste gå och ge henne en ordentlig kram så snart jag skrivit klart. 

Det har inte hänt så mycket av vikt de senare dagarna. Eller jo, men inget stort. Vi lagar mat, går ut med Stella, sover, jobbar osv osv. Inget extraordinärt. Som ni gillar att läsa om.

Jo, jag höll på att köra ner femtio cyklister igår. Kändes det som iallafall. Jävla ungjävlar att köra fem i bredd på en gamväg, full av dolda kurvor och kommunbilar. När man hör en bil komma bakom sig på vägen, så AKTAR MAN PÅ SIG!!!

För övrigt satt jag uppe till 03.00 och spelade Heroes of might & magic III, det har jag inte gjort sen jag var 20. Kändes rebelliskt och härligt, men fan vad trött jag är idag. Gamgubbe...

är inte så frekventerat, märker jag. men fan, allting är väl allmänt? 

jag tänkte bara klargöra. Jenny är INTE i vecka 15+ som vi trodde, utan i vecka 10. Nu. Så vi kör om, och börjar fotografera igen när det faktiskt SYNS något på magen, haha. tänk så mycket man kan se, bara man vill det mycket nog...

för övrigt har vi världens bästa grannar, både söderut och norrut.  

Efter två långa veckor med föräldrar här har jag äntligen samlat energi nog att skriva en uppdatering, för er som läser. (Jag undrar hur många det egentligen är...) 

Att ha mamma och pappa här har varit hur skoj som helst, vi har hittat på saker, spelat spel, ätit god mat, tagit långa promenader med hunden och fiskat. Samma kväll som mamma for hem, så kom pappa upp. Det har varit två intensiva veckor, och oavsett hur mycket jag älskar de båda, så är det lite skönt att det bara är "vi" igen, jag och mina flickor. Heh, om ett halvår typ så kanske det är en flicka till i huset. Jag önskar mig nästan en liten tös, faktiskt. Iallafall att börja med...

Jenny har inte haft några bra veckor, hennes illamående blir värre och värre. Hon lever numer efter varannandagprincipen, ena dagen är hon på benen och städar, promenerar och jobbar. Andra dagen kan hon knappt ta sig ur soffan. Jag lider så med henne, och önskar att jag kunde göra något för att underlätta för henne, men det är inte lätt. Men jag gör så gott jag kan! Och det är väl alltid något.

Sen det här med att Jenny var i vecka 14-15 var ju heeelt galet. Vi fick beskedet att vi var i vecka åtta för två veckor sen... Med andra ord hade vi fel på sju (!) veckor. Där ser man, när menscykeln är oregelbunden kan det gå hur som helst. Men nu vet vi, vi har varit på ultraljud och det och alla andra värden såg kanonbra ut! Så allting kommer nog gå bra, hoppas vecka tolv kommer snabbt så hon slipper må dåligt.

Hon var äckligt söt när vi åt lunch förut. Hon satt i det närmaste och grät över maten, att den smakade så gott. "Alltså, mat. Mjölk! Smör! Jag blir så lyy-hicklig!" Haha.

För övrigt är det bra att hon mår bra idag, så blir det städat. ;) 

har inte bloggat/skrivit på länge. Jag vet.

Kommer uppdatera allt som hänt när pappa farit och man kan sitta en halvtimme.