man gör sannerligen inte mycket när man är sjuk. idag har jag:
* sovit till halv åtta

* ringt till och besökt vårdcentralen

* letat efter kamera på nätet

* sovit någon timme i soffan

* sett på tour de ski, slalom, backhoppning

* ska se på slalomåk nr 2 och jvm i hockey

jo jävlar, jag traskade bort till ica också. det gick inte fort. jag måste sett hemsk ut alltså. 38.5 i feber, oduschad och snorig. men jag köpte blöjor. heh, det var rätt intressant. och lite svindlande. eller jag vet inte om det var feberdimmor eller blöjvalet som gjorde att det började snurra...

apropå yra, inatt drömde jag en rolig sak. jag vet inte om jag skrivit det, men vi ska antagligen köpa ny kamera. en digital systemkamera, så att man kan dokumentera ungens framfart på ett bra sätt, och inte med den småtaffliga kameran vi har idag. iallafall, dagarna sen i fredags, då jag bara legat i soffan (suttit också) så har jag läst ALLT om Nikon D40, Nikon D40x, Canon EOS1000D och 450D. Så i drömmen inatt, när jag inte kunde svälja, så minns jag att jag ställde upp två kameror bredvid varandra i skallen, jämförde dem och valde bort den ena som jag spolade ner. samtidigt som den spolades ner så svalde jag. haha. konstigt.

Hur som helst. Nu sitter jag i soffan med tre tröjor, mössa, halsduk och dubbla strumpor. Honungste och c-brus står redo. 

jag vet - jag är inte konsekvent med stora och små bokstäver, men jag är sjuk. 

enligt dsk på vårdcentralen (eller "hälsocentralen" som de kallar det) så var det inga bakterier i min hals. utan bara virus. det är lika med inget botemedel, utan jag får vackert vänta ut den. så jävla drygt. jag önskar jag kunde hitta den som smittade mig och göra nåt riktigt elakt.

jag som skulle jobba i helgen, hänga med björne idag, hänga där på onsdag och så jobba torsdag-fredag. lär inte komma hända. och jag lovar, att mitt upp i alltihop så kommer ungen behaga visa sig. skoj att stå där på bb, med 39graders feber, snorig och hostig och peppa jenny att föda... haha. vilken syn:

"ge mig en brits också, jag ska bara vila lite. you're doing fine, jenny."

Det tar sig! Inatt fick jag sova fyra timmar! Grymt. Skönt.

Har sammanlagt sovit sen i fredags (på nätterna) 10 timmar. och kanske totalt 4 till på dagtid, men då har nån jäkel ringt och väckt mig jämt.

det är sjukt ovärt att inte kunna sova, och för anledningen jag har är det ännu värre. jag kan inte svälja. men jag har inte feber, bara några små rakblad som river mig i halsen. det var borta igår kväll en stund, och jag kunde äta! gött. 

men det kom tillbaks runt midnatt igår, och höll mig sällskap hela natten lång! alldeles för skönt för att vara sant. 

åkte hem från skellefteå igår för att jobba i helgen. trodde jag ja.

när jag skulle lägga mig igår så slog halsontet tll med full kraft. jag kunde inte ens sova, för så fort jag skulle svälja så gjorde det så ont att jag böjde hela kroppen i smärta. nästan. så kändes det iallafall. släckte ljuset kl 00.30, vaknade (sov jag ens?) en gång i halvtimmen och kl 04.10 gick jag upp. satte mig och kikade filmer på datorn, såg klart massa serier och har haft en fruktansvärt tråkig dag.

men det blir väl bättre om några dagar. men nu är klockan halv fem, och om några timmar kommer halsontet tillbaks igen. varför är det alltid värst på natten när man ska sova? borde köpt mig en flaska whiskey så man kan bränna bort det onda. :)

lite bilder tänkte jag lägga ut här också. en på barnvagnen vi köpt, samt en på vår fina hund. som lärt sig sitta så fint. 

nu har vi verkligen allting klart. barnvagn, skötbord, kläder, nappar, blöjor. allting. nu fattas det bara det allra viktigaste... kom ut snart, lilla bebis!

...och hej skellefteå. i eftermiddag bär det av mot Kusmark för julfirande med The Segerstedts. Tanken var väl att vi skulle fara söderut - men det blir svårt när det är så nära nu. Så vi får ta det nästa år istället!

Imorse blev jag väckt av Jenny med kaffe och ostmackor på sängen - jättemysigt. Jag antar att hon vart less på att vara vaken själv (hon klev upp kl fem och kunde inte sova...)

Tiden fram till vi åker skall spenderas med plugg, packning och lite vandrande på stan för att köpa lite småsaker. Inga julklappar dock - det har vi redan löst: I familjen Segerstedt lottas det ut vem som ska köpa EN present till någon. Slumpen föll sig så att jag ska köpa till Jenny och viceversa. Så vi ska köpa en möbel till oss själva som julklapp. Smart va?

En sån här ska vi skaffa oss. Vi skänkte nämligen bort en av våra hyllor till Sörgården igår så nu är det lite tomt i vardagsrummet... :)

Och som avslutning: Här kommer Jennys mage vecka 38!

Den har börjat sjunka neråt! Det kan bara betyda en sak!

* * *

Till sist, till alla mina älskade vänner, familj och ärkefiender: god jul.

har nästan glömt bort hur man bloggar. suget har som försvunnit, för mkt jobb, skola och annat. tror nog att hösten gör saker med oss man inte riktigt vet, mig sänker den nog en aning trots att jag håller den som favoritårstid. det är nog bara "vintern" i umeå som deppar ner mig, det här är inte varför jag vill bo i norrland. ena dagen snöar det 3 dm, och är 10 grader kallt. dagen efter det är det 4 plus och allting smälter, varpå det fryser till isgator samma kväll när temperaturen åter faller under nollstrecket. lägg till det en kommun som inte verkar bry sig om att vare sig sanda eller salta så får man en härlig blandning av halka, livsfarliga cykelvägar och igenplogade uppfarter. härligt!

men bortsett från det så är livet rätt bra. för att inte säga väldigt bra! jennys mage växer så det knakar, och den har till och med börjat att sjunka neråt, ett tydligt tecken på att det inte alls är långt kvar. sammandragningarna har börjat, och jag börjar tro att den 10/1 inte alls är datumet, snarare vilken dag som helst. jag längtar kopiöst efter lillknodden, som vi numer tror är en liten tjej och inte alls en kille. vi får väl se, det är fortfarande 50/50 typ... :)

skolan går sin gilla gång också. sitter just nu och sliter med en hemtenta som skall vara klar den 16/1 - men vår grupp försöker (och kommer lyckas) ha den klar innan helgen. vi har suttit tre dagar på medicinska biblioteket med näsor i böcker och skrivit skrivit skrivit som små grå. skönt med en motiverad grupp där det faktiskt händer något! bra jobbat!

f.ö så har vi köpt allting nu. barnvagn, skötbord, blöjor, tvättlappar. vi har fått hur mycket som helst, barnkläder, bärsele mm mm. det enda vi inte har än är en spjälsäng men det känns inte som om ungen kommer ligga i den iallafall första natten. jösses, det är rätt konstigt ändå. inom tre veckor (förhoppningsvis) är jag förälder. någon som skall visa en liten knodd hur man växer upp och blir en ansvarstagande mogen människa. är jag det ens själv? hur fan ska detta gå..?

hux flux fyra kommentarer på föregående inlägg.

kommer med följande rapport:

efter två timmars spring, lek och isdans med angelica och doris är stella sig själv igen. men tänk om hon varje dag måste få kuta kuta kuta i två timmar innan hon blir lugn..? eller är det bara medan hon är valp? jag vet inte.

men faktum är att nu på vägen hem från sjön (11 centimeter is) så gick hon fantastiskt bra, och det gjorde även doris. nu har stella lagt sig med ena tassen över sitt nya tuggben och somnat. två minuter efter vi kom hem.

så hopp finns - och tack alla för stödet. jag vet att hon är en bra hund men fy förbannat vad hon kan få mig ur balans. men det är väl så det är att ha hund - och som lisa sa; snart kommer barnet. tålamod är inte något man har, det får man... :)

att vara ensam med en hund som inte lyder, jobb och skola börjar ta knäcken på mig nu. jag har blivit sjuk, orkar ingenting, har noll stresstolerans och är allmänt hängig.

stella är så jävla jobbig just nu. jag förstår inte vad det är som har hänt. hon kan inte gå i koppel, hon sticker när hon är lös. hon gör allt som hon inte får - och efter en timmes promenad full av "nej", "sluta", "kom hit" varvat med "duktig tjej" när hon för en gångs skull går bra så skiter man i allt. för inget man gör, säger eller försöker förmedla fungerar. som exempel att hon inte får gå framför oss, något som kommer bli ännu viktigare när bebisen kommer. det går inte att få henne att fatta att jag vill ha henne bredvid mig. jag trugar med godis, håller kortkort koppel mm mm. men så fort hon fått godisen, eller jag lättar lite på kopplet så sticker hon framåt igen, och ner med nosen i backen. det är något vi kört hårt på - hon får inte lukta när vi går. kontrollerar man nosen så kontrollerar man hunden, så enkelt är det. men det G-Å-R inte och jag blir så frustrerad och förbannad att jag snart gör mig av med henne (nej det ska jag förstås inte men det underlättar att tänka tanken)...

usch.